Att utforska sin egen sexulalitet är en del av livet; en del som för de flesta är alldeles underbar. Man lär sig om hur den egna kroppen fungerar och man lär sig om hur andras kroppar fungerar – alla är olika och tänder på olika saker. Vi lever i ett liberalt samhälle där man har rätt att leva som man vill och där man som medborgare har rätt till att – även inom sexlivet – göra exakt det man har lust med. Inom lagens gränser, så klart.

Tyvärr så sker övertramp. Övertramp som kan innebära en missuppfattad signal från en annan person och som kan komma att handla om ett sexuellt övergrepp. Eller om en ren våldtäkt. Det är också en av de saker som leder oss till frågan om vad som är okej och vad som inte är det. Svaret är att det är du som sätter gränserna för vad som du tycker är okej. Säger du nej så är det nej som gäller – oavsett vad det handlar om. Du äger rätten till din egen kropp och det är upp till den andre att respektera de gränser du sätter. Gör han/hon inte det – ja, då har också ett brott begåtts.

Anmäl händelsen och sök hjälp

Många ser en våldtäkt som ett rent överfall. Det sker också, men det är en försvårande detalj i sammanhanget. Tänker man en våldtäkt enbart i termerna om en mörk skog, en okänd gärningsman och ett rent överfall så är det lätt att man missar att en våldtäkt kan komma klädd även i andra skepnader.

Den typiska sker nämligen i hemmet, av en gärningsman man känner och är bekant med. Det gör allting mycket svårare att anmäla. Man kan som kvinna/tjej känna att man inte varit tillräckligt tydlig och kanske indirekt uppmuntrat övergreppet. Kanske har man tidigare haft sex med personen i fråga också. Som vi sa ovan dock: ett nej är alltid ett nej och varje situation är unik. Har du inte velat haft sex, blivit tvingad, blivit berörd på ett otillåtet sätt eller kränkt genom andra handlingar så handlar det om ett sexuellt övergrepp och ett sådant ska inte passera.

Att anmäla en våldtäkt eller ett sexuellt övergrepp kan vara svårt. Av de skäl vi nämnde ovan: man känner gärningsmannen sedan tidigare, man kanske är tillsammans med honom och man kanske befinner sig i någon slags beroendesituation (en chef, en tränare, en lärare).

Det finns hjälp som kan få ett offer att ta steget att anmäla. Att kontakta polisen är en väg – då får man hjälp till sjukhuset, man blir undersökt (i syfte att säkra teknisk bevisning) och man får nummer till professionella organisationer – exempelvis Kvinnojouren – som kan hjälpa en att bearbeta det inträffade. En annan väg är att själv kontakta exempelvis nämnda kvinnojour (nummer: 020 50 50 50) för stöd och vägledning.

Ett målsägarbiträde hjälper dig genom processen

Går det så långt att en förundersökning inleds så kommer du som offer även att tilldelas ett målsägandebiträde – en kunnig jurist som fungerar som stöd (både professionellt och känslomässigt) genom hela rättegången samt vid de polisförhör som sker.

Det senare är viktigt då många offer kan börja vackla på grund av frågor som ställs; frågor som just pekar på det som vi gått igenom: var det inte ditt eget fel, hade du inte på dig en kort kjol, drack du inte lite för mycket och ville du verkligen egentligen inte ha sex med personen i fråga?

Frågor som tar bort själva kärnfrågan: att varje kvinna och man äger rätten till sin egen kropp och sexulalitet och sätter sina egna gränser.

Du kan läsa mer om våldtäkt på denna sida.